ABBA, som var aktiva från 1970 till 1982, är kända för hits som Dancing Queen, Knowing Me Knowing You, S.O.S., Voulez-Vous och The Winner Takes It All. Men det finns låtar som för många är mer okända och som sällan spelas. En av dessa låtar är The Visitors.

Lyssna på The Visitors (Youtube)

Lyssna på The Visitors (Spotify)

Arbetet med ”The Visitors”, med ursprungliga arbetsnamnet Den första, inleddes 22 oktober 1981. Vid tiden för arbetet med låten The Visitors var stämningen i ABBA inte den bästa. Agneta och Björn skiljde sig 1979 och Anni-Frid och Benny i början av 1981. Gruppen valde dock att fortsätta såväl 1981 som 1982 och tur är väl det då det blev ytterligare ett album och många fina låtar. Jag har personligen alltid gillat låtarna från perioden 1980-1982 allra bäst eftersom texterna var så mycket djupare och personligare än tidigare. Tvärtemot vad många kan tro så skapade ABBA flera låtar med politisk innehåll, varav The Visitors nog är den med det tydligaste budskapet.

Jag kan tänka mig den förvåning många som köpt albumet till julen 1981 måste ha upplevt när de lyssnade för första gången. Inget påminner om något annat ABBA hade släppt tidigare.

Introt är som hämtat från en skräckfilm och känslan av ångest är påtaglig. Låten vill förmedla den ångest som en person upplever i att leva i en diktatur.

I hear the door-bell ring and suddenly the panic takes me
The sound so ominously tearing through the silence
I cannot move, I’m standing
Numb and frozen
Among the things I love so dearly
The books, the paintings and the furniture
Help me…

Senare i låten kommer denna otroligt starka text:

These walls have witnessed all the anguish of humiliation
And seen the hope of freedom glow in shining faces
And now they’ve come to take me
Come to break me
And yet it isn’t unexpected
I have been waiting for these visitors
Help me…

Dessa textrader är så mäktiga och uttrycker så tydligt känslorna av uppgivenhet, ångest och förnedring som alla människor som lever i en diktatur lär känna många gånger. Som dissident i en diktatur inser man att varje dag är förenad med stora risker att bli upptäckt.

Lyssna på ABBA:s låt The Visitors och låt dig föras med till början av 1980-talet då två stormakter fortfarande genomförde kapprustning av kärnvapen och oron för en konflikt var stor. Även om du inte tror dig gilla ABBA:s musik så ta chansen och lyssna på den märkligaste och mest fascinerande låten de gjorde under sina år som en av världens största popgrupper.

1981 var också ett år då Kalla kriget var som allra kallast sedan Kubakrisen 1962. Sovjetunionens ledare Breznjev var sjuk och USA:s president Ronald Reagan drev en konfrontativ politik gentemot Sovjetunionen. I Polen var det oroligheter som snart skulle kulminera i och med att militären tog makten, förmodligen för att blidka Sovjetunionen och därmed undvika att Warszawapakten skulle ingripa så som tidigare hade skett i Budapest 1956 och i Prag 1968.
I början av 1980-talet växte i takt med allt frostigare relationer mellan stormakterna återigen oron i världen för att spänningarna skulle eskalera och till slut resultera i det tredje världskriget. Åren 1983-1984 gjordes flera filmer på temat kärnvapenkrig; Threads, The Day After och The Testament. Filmen The Day After gjorde t o m president Reagan orolig och deprimerad enligt vad hans rådgivare senare har berättat. Läs gärna mer om The Day After.

1983 anses vara det år då risken för ett kärnvapenkrig mellan Sovjetunionen och USA var som allra störst sedan Kubakrisen 1962. NATO genomförde en stor militärövning vilket parti- och militärledningen i Moskva, Sovjetunionen misstänkte kunde vara inledningen på ett överraskningsanfall. En annan dramatisk händelse inträffade natten till 26 september samma år då ett varningssystem i Sovjetunionen visade att USA avfyrat missiler mot landet. Den ansvarige översten Stanislav Petrov ville kontrollera uppgifterna mot andra varningssystem. På grund av militära säkerhetsbestämmelser hölls händelsen hemlig ända till 1998. Krigsexperter varnade ofta för att tredje världskriget skulle kunna bryta ut pga ett missförstånd eller pga tekniska fel.

Läs gärna Peter Englunds text Natten då världen nästan gick under.

En kul anekdot är att ABBA 1982 lyckades med konststycket att reta upp såväl Sovjetunionen som USA. Eftersom ABBA kom från det neutrala Sverige så kunde ABBA sprida sin musik såväl i väst som i öst. ABBA medverkade i början av 1982 med en video i den amerikanska tv-galan ‘Let Poland Be Poland’ som sändes i amerikansk tv i början av 1982. Galan var en protest mot händelseutvecklingen i Polen där diktaturen nyligen skärpts med anledning av oron för en demokratisk utveckling. Förutom att skicka med video till låten ‘When All Is Said And Done’ så hade ABBA också spelat in ett tal i vilket gruppen kritiserade såväl diktaturen i Polen som andra diktaturer, t ex den dåvarande regimen i Chile. Detta tal sändes aldrig och den officiella förklaringen från tv-bolaget var att det var ont om tid i programmet. ABBA ansåg själva att det nog inte var den egentliga anledningen.

Nedan finns mer klipp gällande ABBA:s låt The Visitors:

SR P1: Pop & politik. (Björn berättar om låten ‘The Visitors

The Visitors (AMR Dance mix från 1982)

The Visitors (instrumental)

Kristdemokraternas tidigare partiledare och numera Europaparlamentariker Alf Svensson anser att partiledarna i Sverige är alldeles för unga: ”Partiledarvalen visar att vi inte värderar erfarenhet”, konstaterar han.

Alf Svenssons åsikt är ganska märklig eftersom han själv blev partiledare vid 34 års ålder, något som då var väldigt ovanligt. Han var en gång Sveriges yngste partiledare. Snarare får hans utspel ses som ett uttryck för att Alf Svensson med åren uppenbarligen blivit mer kritisk till yngre personer som partiledare.

Samhällsengagemang är något som ska locka människor i alla åldrar. Samhället behöver människor i alla åldrar som vill arbeta för ett bättre samhälle. Personligen ser jag gärna fler yngre (18+) och fler äldre (70+) i politiken.

Idag blev det klart att riksdagsledamoten Gunvor G. Ericsson nu blir gruppledare för Miljöpartiets riksdagsgrupp. Det gläder mig då jag under många års medlemskap kunnat ta del av Gunvors arbete och jag hade också henne som en av tre favoriter till kvinnligt språkrör.

Per Bolund, som är borgarråd i Stockholms kommun, kommer nu åter att bli riksdagsledamot och nu dessutom i rollen som finanspolitisk talesperson. Ett mycket bra val då Per är en av de miljöpartister som hårdast arbetat och profilerat Miljöpartiet i näringslivspolitiska frågor som jag personligen också är mycket intresserad av och känner att Miljöpartiet har en viktig uppgift att utveckla för ett grönare och mer företagarvänligt Sverige.

Vid dagens pressträff sade Per Bolund att han vill jobba med Miljöpartiets förslag till lösningar på den pågående ekonomiska krisen och med klimatkrisen. Han vill också fortsätta att jobba för bättre villkor för svenska företag.

Maria Wetterstrand och Mikaela Valtersson slutar nu som riksdagsledamöter för Miljöpartiet efter många år av hårt arbete för ett grönare Sverige. Med stor säkerhet kommer vi få se mer av dem, var så säkra Med Per Bolund och Gunvor G. Ericsson och en bra riksdagsgrupp fortsätter Miljöpartiet att stå starkt inför kommande val.

Nu är det 1 september och hösten närmar sig allt mer. De senaste åren har dock sommaren fortsatt en bra bit in i september så det gäller att ta vara på de sista veckorna nu innan hösten helt tar över.

Denna dag, 1 september, är en speciell dag för mig. Min mor, som avled 3 april 2010, skulle idag ha fyllt 62 år. Jag brukar ibland fundera över hur märkligt livet är. En del människor kan vara förskonade från sjukdomar och må relativt bra t o m i en ålder av 100 år, andra kan redan som barn få kämpa mot svår livshotande sjukdom som exempelvis cancer. Även om vi så skulle vara förskonade från sjukdom så kan livet hänga på en skör tråd om vi utsätts för våld eller råkar ut för svår olycka.

Det är viktigt att tänka på att försöka leva livet så fullt som möjligt – att försöka ta vara på varje dag. Det är inte alltid enkelt, men likväl viktigt att försöka tänka på – varje dag.

Jag var 12 år när Berlinmuren föll. Jag minns 1989 som om det vore igår. Det fantastiska året då land efter land blev demokratiskt och gjorde sig av med diktaturen, ibland fredligt som i Tjeckoslovakien (sammetsrevolutionen) eller blodigt som i Rumänien.

Jag minns hur jag en kväll var hos min mormor och tittade på nyheterna tillsammans med henne. Nyhetsinslaget handlade om hur ungerska och österrikiska soldater klippte sönder taggtråden längs den gemensamma gränsen. Ungern hade under 1980-talet utmärkt sig som en av de mer ”liberala” av kommunistländerna. Ungern kallades t o m för kommunismens svar på Schweiz eftersom de hade öppnat sin ekonomi mer än de andra länderna och även tillät valutatransaktioner på ett helt annat sätt. Snart började människor från flera av Warszawapaktens länder att ta sig till Ungern för att därifrån ta sig till friheten i västra Europa.

Samma år firade DDR (Östtyskland) 40 år som stat och Sovjetunionens ledare Mikhail Gorbatjov var en av gästerna. Östtyskarna som sedan flera år sett hans arbete med glasnost och perestrojka såg honom som en hjälte och hejade ”Gorby! Gorby! Gorby!”, förmodligen till de östtyska ledarnas ilska.

Ledarna i DDR visade sig vara mer envisa än i t ex Polen och Ungern. Ledarna var endast beredda till små reformer för att lugna medborgarna. Under stora manifestationer i Berlin och Leipzig då folket skrek ”Wir sind das Volk”-”Vi är folket!” så sägs det att DDR:s diktator Erich Honecker var beredd att sätta in militären och likt händelserna på Himmelska Fridens Torg orsaka ett blodbad för att kväsa folkets frihetslängtan.

En kväll så höll partiledningen en presskonferens med anledning av kraven på resefrihet till västra Berlin. Presstalesmannen gjorde då ett misstag och menade att det med omedelbar verkan var möjligt att resa mellan västra och östra Berlin. Snart fick förvirrade gränssoldater se hur tusentals människor strömmade till gränsstationerna. Då gränssoldaterna inte kunde få klara besked om hur de skulle göra så valde de att till slut öppna gränserna. Muren hade i praktiken öppnats och skulle snart rivas ned.

Min far var 19 år när Berlinmuren uppfördes och jobbade då på flygflottiljen F13 i Norrköping. Han minns hur det blev höjd beredskap med anledning av osäkerhet om det politiska läget på kontinenten. Det fanns inledningsvis en oro att det skulle bli oroligt mellan NATO och Warszawapakten. Men det har framkommit att dåvarande amerikanske presidenten kände att spänningen mellan USA och Sovjetunionen tillfälligt lugnades ned då Berlinmuren innebar att Warszawapakten inte verkade ha planer på invasion av västra Berlin. ”The wall is hell a lot better than a war” ska Kennedy ha sagt när han fick höra om byggandet av muren. Ett år senare skulle världen stå på randen till tredje världskriget genom Kubakrisen.

Då är det åter dags för Pridefestivalen i Stockholm, en sedan 1998 återkommande festival med syfte att rikta fokus på HBTQ och allas lika rättigheter. Fortfarande år 2011 är det många länder som fortfarande förtrycker HBTQ-personer, dvs homo- och bisexuella, transpersoner och queera. I vår närhet finns exempelvis Ryssland som förbjudit Prideparader i flera års tid och agerat med våld när modiga personer ändå försökt åstadkomma en manifestation.

Det är dock inte så länge sedan som HBTQ-personer fängslades också i Sverige och än mindre sedan samhället ansåg HBTQ-personer som sjuka som behövde vård. Många är de som därför fått hemlighålla sin sexuella läggning, sin kärlek och fått leva liv med betydande svårigheter, allt pga ett samhälle som endast kunnat se en typ av kärlek och inget annat.

Det är också tydligt att det inte är valår med allt vad det innebär av valrörelse. Från att tidigare ha varit högprioriterat att vara med så väljer nu flera partiledare att inte vara med i Prideparaden. Om detta kan man läsa i Makthavare.se. Från Miljöpartiet deltar iallafall språkrören Gustav Fridolin och Åsa Romson och från Vänsterpartiet partiledaren Lars Ohly. Det vore en kraftfull markering om samtliga partiers språkrör och partiledare fanns med och demonstrerade för lika rättigheter för alla, även HBTQ-personer. En kraftfull markering gentemot alla de som fortsatt bibehåller en snedvriden och inhuman politik i andra länder.

Jag brukar säga ”Människor må tvista om huruvida det finns ett himmelrike eller inte. Vad gäller helvetet är jag dock helt övertygad om att det finns. Här på jorden och i form av Nordkorea.”

Lika länge som jag varit samhällsintresserad, lika länge har jag fascinerats av länder med diktatur. Det kan gälla såväl tidigare diktaturer så som nazistregimen i Tyskland 1933-45, kommunistregimen i Albanien 1945-1991 som nuvarande diktaturer såsom nekrokratin Nordkorea 1945-. Jo du läste rätt. Nekrokrati i form av att den styrande ledaren är död. Kim Il Sung dog 1994 men styr formellt Nordkorea fortfarande. Ett av många uppenbara exempel på en diktatur av värsta och mest bisarra slaget.

Det som fascinerar mig med diktaturer är på vilket sätt de fungerar, eller ofta inte fungerar, och vars ledare kan fortsätta styra länderna med järnhand genom skicklig propaganda, omfattande övervakning m.m.

Nordkorea brukar rankas som absolut sämsta land när det gäller mänskliga rättigheter. Landet är i princip ett stort fångläger och där de ”lyckligt lottade” bor i huvudstaden Pyongyang, de ”mindre lyckligt lottade” bor i mindre städer och på landsbygden och där de värst utsatta finns i koncentrationsläger.

Jag kan varmt rekommendera boken ”Inget att avundas” skriven av den amerikanska journalisten Barbara Demick. Demick har intervjuat ett flertal nordkoreaner som lyckats ta sig ut ur landet. De berättar om sina liv i Nordkorea som dramatiskt förändrades under 1990-talet med svår hungersnöd. Enligt vissa beräkningar tror man att så många som två miljoner (ca 10% av befolkningen) kan ha dött av svält. Enligt den aktuella nyhetsrapporteringen tycks landet stå inför ännu en svältkatastrof.

I boken får man följa ett antal nordkoreaner som ingående berättar om sina liv, sina respektive familjer, yrken och inte minst om vardagslivet. De som växte upp före 1994 berättar om ett liv under ett hårt system men där det åtminstone fanns tillräckligt med mat. Under 1990-talet började så landet att helt braka samman pga livsmedelskris och energikris. Elektricitet försvann gradvis. Till slut blev det meningslöst att gå till jobbet eftersom inga råvaror nådde fram och inga löner betalades ut. Mat som tidigare transporterats ut till invånarna kom aldrig fram pga brist på bränsle.

Snart började det som i nordkoreansk terminologi kallats för ”Den svåra marschen”, vilket är en egen omskrivning för den massvält som drabbade Nordkorea. En ung elitstudent i Pyongyang märkte först ingen skillnad alls (förutom när han besökte sin hemstad) medan andra tvingas till de mest obeskrivliga handlingar för att överleva. Illegala marknader uppstår i desperation och vissa söker sig också till Kina för ett bättre liv. De som har otur åker fast och hamnar i något av landets ökända koncentrationsläger.

Jag hoppas få uppleva den dagen då Nordkoreas regim faller. Jag fick uppleva det fantastiska revolutionsåret 1989 som man kan säga fortsatte i två års tid och kulminerade med Sovjetunionens upplösning 1991. Skulle någon i början av 1989 ha sagt att Berlinmuren skulle falla inom ett år skulle säkert ingen ha trott på det. Samma år sköts en östtysk medborgare som försökte ta sig över gränsen. Men så skedde allt så otroligt snabbt under 1989. Jag minns det som igår när ungerska och österrikiska soldater klippte sönder taggtråden längs med den gemensamma gränsen, vilket kom att bli ett viktigt startskott på revolutionsåret. I stort sett varje dag kom fascinerande, dramatiska, glädjande eller sorgliga rapporter från de östeuropeiska länderna. Tyvärr föll inte förtryckarregimen i Kina 1989 trots att det kanske var riktigt nära då. Om revolutionen också hade nått Kina kanske även Nordkoreas folk hade varit fria idag. Vem vet?

Göteborgs-Posten
Resumé

Det finns rätt många personer jag beundrar. Nu kan jag lägga till ytterligare en person till den listan, Pia Östensson. Jag känner henne inte personligen men läser i dagens DN om hennes liv som präglats mycket av drogmissbruk från tidig ålder fram till för 34 månader sedan. Jag beundrar människor som lyckas finna kraften och ta tillbaka sitt liv från drogernas destruktiva nedåtgående spiral – inte lätt att bryta då det kräver en enorm viljestyrka att stå emot känslostormar och svåra abstinensbesvär. Jag beundrar också personer som Pia som också väljer att dela med sig av sitt liv och berätta om drogernas destruktiva verkan, att gå ut och berätta för andra genom föredrag som förhoppningsvis kan få andra att avhålla sig från droger. Det kan verkligen inte vara lätt att lämna ut sig själv på det sättet, men det är enormt viktigt arbete.

Läs mer om Pia Östensson i dagens DN.

Jag är uppenbarligen svag för snygga anteckningsböcker
Paperblanks böcker är verkligen snygga.

Igår kom beskedet att det i Miljöpartiets vårbudget finns med att RUT-avdraget ska finnas kvar. Det anser jag är bra.
Miljöpartiet visar än en gång tydligt att vi i vår politik inte förblindas av ideologiska skygglappar utan att den istället baseras på utvärdering och vid behov omvärdering av politiska ståndpunkter. Såväl jag som Miljöpartiet anser ju dock att en sänkning av tjänstemomsen skulle vara ännu bättre åtgärd men nu när väl RUT införts och har inneburit positiva resultat så finns inte anledning att driva frågan om att ta bort RUT. Dock anser jag att det är viktigt att fortsätta driva sänkt tjänstemoms.