Cap&Design tipsar i en artikel om japanska affischer från 1970-talet som finns att beskåda på Pink Tentacles webbplats. Helt underbara affischer. Affischerna satt uppe på väggarna i Tokyos tunnelbana med en rad olika varningar till resenärerna.
Jag ska köpa en netbook men har ovanligt svårt att välja. Jag tänkte att jag kunde fråga här och förhoppningsvis få svar från bloggbesökare om vilken netbook som jag bör välja.
Just nu är det dessa netbooks som jag funderar kring:
Självklart är jag även intresserad av datorer med skärmstorlek över ”10 också, men batteritiden ska vara minst 10 timmar.
Jag gillar att Asus-datorerna har usb 3.0.
Sidan kommer att uppdateras med mer information om respektive dator.
Jag har inspirerats av Anders Wallner, grön kandidat till kommunfullmäktige i Stockholms stad, att avge vallöften. Även Maria Gardfjell, kommunalråd i Uppsala, har inspirerats.
Förutom att jag hårt ska driva frågor inom de tre ämnesområdena djurrätt, företagande och IT & integritet, så kommer jag också arbeta för detta:
Jag ska kommentera politiska händelser med egna konstruktiva förslag – inte leta syndabockar och klaga. Jag ska också försöka formulera förslagen så att de i realiteten kan få bred uppslutning.
Jag ska aldrig medvetet misstolka mina politiska motståndare – utan istället argumentera mot den bästa tolkningen av det de säger. Jag ska inte heller gå på myten att vissa politiker skulle vara engagerade för att förstöra för människor utan respektera deras engagemang, även när vi tycker olika.
Jag ska inte provocera för provocerandets skull. Sakfrågor står i centrum, inte chansen att synas om man snurrar allt ett varv extra provokationen.
Slutligen… jag kommer som riksdagsledamot självklart inte att rösta för datalagringsdirektivet.
Det känns overkligt att det gått tre månader. Tänker på dig varje dag.
Tycker mig känna din närvaro på olika sätt. Övertygad om att vi ses igen.
Precis som du tänker jag kämpa för djurens väl – ett äkta engagemang för en uppgift som vi båda känner starkt för.
Vi ses igen.
April har varit en riktigt tung månad för mig. På påskafton, lördagen den 3 april avled min mor i en ålder av 60 år.
Hon hade varit sjuk en längre tid i flera olika sjukdomar och hennes allmäntillstånd blev allt sämre. Jag upplevde att döden ändå kom plötsligt, trodde att hon ändå skulle få leva i flera år till, kanske skulle vi lyckas förbättra hennes hälsa på olika sätt. Hoppet fanns där hela tiden, ibland framsteg, men ibland motgångar. Flera gånger lyckades vi förbättra hennes hälsa – som när vi själva insåg att det var celiaki som var orsak till hennes mag/tarm-problem under många år vilket läkarna inte hade klarat ut (ett enkelt test visade att hon hade celiaki) och även då hon genomförde en amalgamsanering vilket också påverkade hälsan.
Jag har känt och känner fortfarande sorg över att hon skulle behöva dö i så relativt ung ålder. Jag känner en sorg över att hon skulle behöva ha flera allvarliga sjukdomar som allt mer tog på krafterna. Jag kan också känna en bitterhet mot människor som ville henne illa. Men varken sorg eller bitterhet får ta överhanden.
Jag finner glädje över att i 33 år fått förmånen och lyckan att ha haft (och fortfarande ha) en underbar och kärleksfull mor och ha en bra relation med mina föräldrar. Det är inte alla som får uppleva det. Det var inte självklart att jag heller skulle få uppleva det. Redan när jag föddes fick min mamma en mycket allvarlig blodpropp och det kunde ha slutat riktigt illa. Mina föräldrar hade planer på åtminstone ytterligare ett barn – att jag skulle få en bror eller syster. Läkarna avrådde min mor att föda fler barn med anledning av faran för hennes liv.
Efter hennes död har jag försökt finna tröst i att hon inte längre behöver lida pga sjukdom. Hon behöver inte längre lida pga människor som ville göra henne illa. Hon behöver inte längre lida av att höra om grymheter mot barn och djur som gjorde henne extra mycket berörd. På andra sidan finns inget lidande. Både jag och min mor är/var troende, om än inte i strikt religiös mening. En tro på att vår själ fortsätter leva även om vi inte längre finns i vårt skal som vår kropp utgör.
Begravningsakten idag var mäktig med många känslor. Starka känslor av sorg och saknad blandades med en känsla av stolthet över min mor och uppskattning för en väl och värdigt genomförd begravningsakt som betyder mycket för mig och min far. Under begravningsakten var det bl a tre låtar som spelades: ‘In the Ghetto’ med Elvis Presley, ‘Nessun Dorma’ med Luciano Pavarotti och så ‘Tänd ett ljus’ med Triad. Den sistnämnda var en av mammas absoluta favoritlåtar. Då det finns ett jul- och nyårsbudskap i slutet så fick jag i ett ljudprogram klippa bort den delen. Budskapet i låten känns hoppfullt och riktigt: ”Det känns mörkt nu… men det blir ljusare igen.”
Vi ses mamma!
Jag heter Charles Pylad, född 1977 i Norrköping. Jag blev medlem i Miljöpartiet 1995. Jag kandiderar till riksdagen för Miljöpartiet. Mina hjärtefrågor är främst djurrätt, företagande, IT & integritet. Det är också inom dessa politikområden jag skulle vilja koncentrera mitt politiska arbete i riksdagen om jag får ditt och andras förtroende i valet 19 september. Rösta grönt! Kryssa Pylad!
