Enligt en opinionsmätning som presenterats i TV4 är Miljöpartiet de Gröna med 6,5% tredje största parti.

Enligt SVT Text-TV så har den s k FRA-lagen störst stöd bland medborgare som röstar på Folkpartiet och Moderaterna. Intressant. Minst stöd har den bland Vänsterpartiets väljare. Det står inte hur Miljöpartiets väljare tycker, men jag antar att det med största sannolikhet också är ett stort motstånd också hos våra gröna medborgare.

Det märks att FRA-frågan är känsligt inom Alliansen. Statsminister Reinfeldt anser att det är dags att sluta diskutera frågan och gå vidare, medan näringsminister Olofsson har kallat Centerpartiets distriksstyrelseordföringar till krismöte. Olika syn på frågans dignitet, minst sagt. Bra att Socialdemokraterna utsätts för press i frågan om hur de ställer sig till att riva upp beslutet vid maktskifte 2010.

Efter de senaste veckorna tror jag inte ens att regeringen tror på annat än maktskifte. Om opinionssiffrorna såg dåliga ut innan lär de knappast ha förbättrats till kommande mätningar.

Miljöpartiet har sedan en tid förespråkat sänkt rösträttsålder, dvs åtminstone på försök införa det i kommunalval och landstingsval. Likt så ofta förr i andra frågor har Miljöpartiet förlöjligats för detta. Nu tycks det finnas intresse för det i våra grannländer.

I Norge kommer ett antal kommuner ha 16-års rösträtt på försök i nästa kommunval:
Klicka här!

Socialdemokraterna i Danmark är också positiva:
Klicka här!

”Vi är trots allt individer som ställer upp för ett parti och inte ett parti som skall ställa upp för en individ”

Vem är ansvarig för ovanstående citat? Var det månne ett citat från någon ändlös monolog från östtyske diktatorn Erich Honnecker? Nej, det är Johan Pehrson, riksdagsledamot från det s k liberala partiet Folkpartiet i en SVT-intervju 17 juni.

Ha ha ha !!!

Nu ikväll såg jag en mycket intressant dokumentär om den sjungande revolutionen – den fredliga revolutionen som ägde rum i Estland och som inte ens Sovjetunionen med sin vapenmakt kunde bemästra. När esterna gick man ur huse och samlade en tredjedel av landets befolkning i en sjungande demonstration 1988 så säger det något om ett folks kamp för förändring. Jag minns att jag 1989 som 12-åring såg på nyheterna hur estländare, letter och litauer stod längs vägen mellan de tre länderna som en tyst protest mot det nazistisk-sovjetiska överenskommelsen som kom att vara grunden till den sovjetiska ockupationen. Tala om mäktig demonstration. Sedan följde den märkliga nyheten efter den andra och till sist var alla östeuropeiska länder fria och Sovjetunionen upplöst. För mina föräldrar som berättat om Ungern 1956, Östtyskland 1961, Tjeckoslovakien 1968 osv var det en otrolig upplevelse. Men också jag som inte upplevt detta kände att det var något stort på gång som skulle förändra saker och ting för all framtid.

I sommar reser jag ännu en gång till underbara Prag och kommer vid Vaclavplatsen ägna en tanke åt tjeckernas och slovakernas kamp 40 år tidigare. Tiden var tyvärr inte mogen för förändring då men skulle komma 21 år senare. Skönt att såväl Alexander Dubcek som Vaclav Havel fick uppleva det.

I Zimbabwe lär dessvärre demokratin inte segra ännu en tid pga att oppositionen dragit sig ur valrörelsen. Inte undra på det när landets diktator hotat med krig mot folket om han inte skulle ha vunnit valet. Förr eller senare vinner demokratin också i Zimbabwe. Diktaturregimer har en förmåga att ruttna bort – tack och lov.

I veckan lär även senaten rösta fram den lag om avlyssning som representanthuset i USA antog i fredags. Lagen ger utökade möjligheter att avlyssna personer i utlandet utan rättslig prövning. Den ger också amnesti åt telebolag som lämnat ifrån sig data till avlyssningsmyndigheten National Security Agency.

Vad kommer härnäst?

Det tycks som om allt fler börjar bli nyfikna på Miljöpartiet de Gröna och en del ”vågar” t o m ta klivet över till oss. Flera miljöpartister runt om i landet rapporterar om att de får samtal från centerpartister, folkpartister, kristdemokrater och moderater som ställer frågor om Miljöpartiets politik och är uppriktigt nyfikna på vad vi tycker istället för att lyssna på fördomar om vad vi påstås tycka i olika frågor.

Jakop Dalunde, Grön Ungdoms språkrör, informerar på sin blogg att en stor advokatbyrå ringde upp honom och meddelade att många av medarbetarna nu vill rösta på Miljöpartiet.

Så gick FRA-förslaget ändå igenom i riksdagen. Budet sockrades och man lyckades få bl a Fredrik ‘jag måste få sova’ Federley m.fl att rösta på bifall. Så mycket liberal var han. Återigen känner jag mig stolt att vara miljöpartist. Miljöpartiet har hela tiden agerat konsekvent och pekat på farorna med förslaget. Många är de, bl a liberaler, som fnyst åt Miljöpartiet men när det väl gäller så är Miljöpartiet ett parti mer liberalt än andra – som tror på människan mer än kontrollsamhället.

Med anledning av detta funderade jag på hur min syn på Miljöpartiet har varit sedan jag blev medlem 1995. Vad jag kan minnas har jag hittills aldrig haft anledning att skämmas över att vara miljöpartist, snarare tvärtom. Miljöpartiet har ofta förlöjligats av sina politiska motståndare – motståndare som idag vill jämföra sig med Miljöpartiet och konkurrera ut oss. Verkligheten har i takt med allt sämre och dystrare siffror om miljöproblemen hunnit ikapp motståndarna i svensk politik.

Många är de som ångrar sitt val i valbåset i september 2006. Jag gör det inte.

Kommunfullmäktige i måndags som varade till 23.30 om jag minns rätt. Landstingsfullmäktige tisdag och onsdag. Den här veckan har börjat tufft men nu återstår endast en arbetsdag i rådhuset imorgon torsdag. Sedan väntar efterlängtad ledighet i några dagar.

Landstingsfullmäktige har inte en debatt som stimulerar precis, den dödar snarare engagemang. Dagen började förvisso bra i tisdags med spänstig och livfull debatt, precis som det ska vara, men avslutades idag med flera interpellationer där det mest bjöds på gnäll hur eländigt allt var i landstinget. Visst, ekonomin är närmast att beskriva som i fritt fall. Majoriteten är ganska bräcklig. Men jag upplevde att det största partiet i opposition istället för en bra och livfull debatt med diskussion om hur vi borde arbeta bättre i landstinget mest blev tråkigt gnäll som kopierades och kördes om och om igen. Det var fler än majoritetens företrädare som irriterades över debattonen idag, tro mig.

Nyhetsankaret Ingela Agardh har dött. Tråkigt tycker jag. Kommer sakna hennes bullriga skratt och mycket härliga intervjustil. Det har varit intressant att ta del av den gudstro hon har känt växa fram under de senaste åren. Även om jag själv inte upplevt något mäktigt så känner jag väl också att jag tror på att det finns något mer… Jag brukar säga att jag inte är särskilt religiös av mig, dvs jag går inte i kyrkor, men jag är troende. Jag tror att livet är som en sorts skola som utvecklar oss hela tiden och att det viktiga är att vi är goda medmänniskor. Det spelar ingen roll om vi kallar oss ateister, kristna, muslimer, judar, buddhister osv. Faktum är att människor som upplevt nära-döden-upplevelser brukar tala om liknande upplevelser oavsett om de är ateister eller djupt religiösa. Dock har det kunnat påverka hur de tolkat upplevelsen. Spännande är det iallafall att läsa om NDU:s.