Jag upptäckte häromdagen att jag fått TV8 i mitt kabelnät. Ett TV-tips är filmen ‘Fatherland’ som sänds ikväll kl. 22 i TV8. Filmen bygger på boken med samma namn skriven av den engelske författaren och journalisten Robert Harris. Boken/filmen utspelas i Tyskland 1964, 20 år efter den misslyckade invasionen i Normandie. Tyskarna förbereder firandet av Adolf Hitlers 75:e födelsedag. Kriget mot Sovjetunionen är fortfarande i full gång, medan det är kallt krig mellan Tyskland och USA (som förser ryssarna med vapen). Tyskland kontrollerar ett nazifierat EU som har en gemensam valuta. Tyskland och USA planerar för ett första toppmöte som är viktigt för Tyskland som knappt orkar fortsätta kriget mot Sovjetunionen.

Här är en karta över hur situationen i världen ter sig i ‘Fatherland’… riktigt obehagligt. Än mer kusligt att det faktiskt kunde gått så illa. Hade Stalin flytt från Moskva 1941 då tyskarna närmade sig hade antagligen försvaret kollapsat. Om Churchill inte blivit premiärminister, hade någon annan person lyckats förmå engelsmännen att kämpa fast det under en tid såg hopplöst ut? Hade Roosevelt kunnat få med USA in i kriget om japanerna inte anfallit Pearl Harbor? Det sägs ju också att Tyskland mot slutet skaffat sig nödvändiga kunskaperna för att framställa en atombomb men att man saknade en del nödvändiga ämnen. Hade tyskarna hunnit få fram en atombomb om krigsslutet inte hade skett 1945? Riktigt kusligt att tänka på hur annorlunda världen nu kunnat se ut ifall tyskarna hade segrat i andra världskriget.

Rysslands ”president” Medvedev sade i samband med mötet med Frankrikes president Sarkozy idag att Georgiens president Saakashvili är ”galen”. Det får en ju verkligen att fundera på vad tjetjenerna tycker om premiärminister Putin som ju under sin tid som president mosade Tjetjenien fullständigt. Ibland är det komiskt att följa världspolitikens alla märkliga turer.

Det tycks som om ”supermakterna” USA och Ryssland ånyo bidragit till nytt kallt krig. På senare tid främst pga Rysslands ageranden i diverse konflikter. Jag är alltså gammal nog (31 år) att ha upplevt både att kalla kriget tog slut (1989) och att det startade igen (2008).

Georgien tycks ha känt sig terroriserade av Rysslands allt närmare samarbete med utbrytarregionerna Abchasien och Sydossetien. Till slut kom det tydligen till en punkt där
Georgien kände sig tvungen att agera gentemot utbrytarregionerna. Rysslands svar kom oerhört snabbt vilket onekligen får en att fundera på om detta inte var vad Ryssland innerligt hoppades på skulle hända. Precis som utrikesminister Carl Bildt antytt så är Rysslands argumentation obehaglig – den påminner om Hitlers argumentation när han med alla medel skulle värna tyska medborgare som påstods lida ”oerhört” under tjeckoslovakiskt styre osv.

Vem som helst som är någorlunda intresserad av världspolitik inser att Rysslands premiärminister Vladimir Putin och ”presidenten” Dmitrij Medvedev främst vill slå ut Georgien och visa andra ”uppkäftiga” länder att de minsann inte ska tro att de kan göra som de själva vill. Såväl Georgien som Ukraina vill ju gå med i NATO vilket Ryssland motsätter sig. Jag är ingen NATO-vän men anser det självklart att det är georgier och ukrainare som själva väljer vilka organisationer de ska vara medlemmar i, inte Ryssland. Om jag inte minns fel så fick Ryssland under 1990-talet erbjudanden från NATO om att bli medlem i försvarsalliansen, något som landet dock inte var intresserad av. Putin, som vid ett flertal tillfällen sagt att han beklagar Sovjetunionens fall, ser NATO som en fiende och inte som en försvarsallians lämplig för Ryssland. Putin verkar överlag lida av ett märkligt stormaktskomplex. Putin ser gärna att utbrytarregioner i andra länder som är positiva till Ryssland blir självständiga och så småningom en del av Ryssland, men när delar av Ryssland önskar självständighet så som Tjetjenien så blev regionen närmast utraderat av rysk militär.

Visst var det synd att inte NATO också försvann tillsammans med Warsawapakten vilket skulle kunna bidragit till att skapa ett världsomfattande försvarssamarbete eventuellt inom ramen för FN. Men nu har vi den sitaution vi har med ett NATO som växer och ett Ryssland som ser fiender överallt.

Kanske är det tur trots allt att vi har ett EU, som efter framtida utvidgningar kommer ha en befolkning på ca 700 miljoner människor, som kan balansera de mer impulsiva f d stormakterna som fortfarande gärna munhuggs med varandra.

Då var det dags för jobb igen efter fyra veckors skön semester. Passande nog regnar det kraftigt ute