Det är med sorg jag har tagit del av nyheten att 10-åriga Engla kallblodigt mördats av den 42-åring som varit häktad sedan några dagar. Hoppet fanns ju hela tiden där och man hoppades som på ett sista halmstrå att hon skulle hittas levande. Det är tragiskt att det finns så sjuka människor som kan göra så här mot de mest oskyldiga i samhället. Jag blir lite rädd för mina egna känslor för närvarande – jag känner både sorg men också mycket hat mot den person som gjort något så ondskefullt. Jag vet att förnuftet säger att det rör sig om en sjuk människa, men just nu känner jag bara hat. Trots allt finns också känslan att det är bra att detta fruktansvärda brott blev uppklarat (liksom ett 8 år gammalt fall). Det måste vara än mer fruktansvärt för de anhöriga att inte ens veta vad som har hänt med personer som bara försvinner spårlöst. Denna gång var det ju bara en ren tillfällighet att några personer mött Engla på vägen och fotograferat henne när de testade en kamera. Hade inte det hänt hade säkert mordet på dessa två flickor förblivit olösta fall.

I natt ber jag för Engla.