blir mitt bidrag till förvrängning av Cornelis Vreeswijks ‘Getinghonung Provincale’ vars text bl a lyder ‘Samma turister här som där’.

När jag var och uträttade några ärenden i Norrköpings citykärna häromdagen så slog det mig att affärsutbudet är så tråkigt. Oavsett om man befinner sig inne i citykärnan, stormarknaderna i Hageby eller Ingelsta så är det ju i princip samma affärer. Även när jag befunnit mig utomlands, nu senast i Prag var det ju nära på samma affärer också där, möjligen med andra namn men i princip samma sortiment.

Caféer och snabbmatsrestauranger är snart detsamma oavsett var man är i världen. Du kan snart fika på Wayne’s Coffee oavsett var du är.

Det brukar inte kännas särskilt konstruktivt att tala om att det var bättre förr, men ibland kan man sakna vissa saker. Jag kommer ihåg hur varuhuset Domino såg ut tidigare, långt innan företaget Boultbee kom och kastade ut småföretagare från varuhuset. På den tiden då det hette Domus och det t ex fanns en stor secondhand-butik på nedre plan, en mindre sybehörsaffär, en hobbyaffär m.m. Jag kommer ihåg det mysiga caféet på Spiralens övre plan där det var lite skum belysning och designat som en skog. På 1990-talet fanns det flera musikaffärer i citykärnan, idag endast Vaxkupan. För inte så länge sedan fanns det också en lokal snabbmatsrestaurang inne på Domino, Burger & Co, som hade stans bästa vegetariska hamburgare.

Det jag saknar är den lokala variationen som ju bör finnas också när man går i ett varuhus och handlar. Likformigheten i våra varuhus landet och världen över är knappast något som lockar in turisterna att shoppa direkt.