Jag var 12 år när Berlinmuren föll. Jag minns 1989 som om det vore igår. Det fantastiska året då land efter land blev demokratiskt och gjorde sig av med diktaturen, ibland fredligt som i Tjeckoslovakien (sammetsrevolutionen) eller blodigt som i Rumänien.

Jag minns hur jag en kväll var hos min mormor och tittade på nyheterna tillsammans med henne. Nyhetsinslaget handlade om hur ungerska och österrikiska soldater klippte sönder taggtråden längs den gemensamma gränsen. Ungern hade under 1980-talet utmärkt sig som en av de mer ”liberala” av kommunistländerna. Ungern kallades t o m för kommunismens svar på Schweiz eftersom de hade öppnat sin ekonomi mer än de andra länderna och även tillät valutatransaktioner på ett helt annat sätt. Snart började människor från flera av Warszawapaktens länder att ta sig till Ungern för att därifrån ta sig till friheten i västra Europa.

Samma år firade DDR (Östtyskland) 40 år som stat och Sovjetunionens ledare Mikhail Gorbatjov var en av gästerna. Östtyskarna som sedan flera år sett hans arbete med glasnost och perestrojka såg honom som en hjälte och hejade ”Gorby! Gorby! Gorby!”, förmodligen till de östtyska ledarnas ilska.

Ledarna i DDR visade sig vara mer envisa än i t ex Polen och Ungern. Ledarna var endast beredda till små reformer för att lugna medborgarna. Under stora manifestationer i Berlin och Leipzig då folket skrek ”Wir sind das Volk”-”Vi är folket!” så sägs det att DDR:s diktator Erich Honecker var beredd att sätta in militären och likt händelserna på Himmelska Fridens Torg orsaka ett blodbad för att kväsa folkets frihetslängtan.

En kväll så höll partiledningen en presskonferens med anledning av kraven på resefrihet till västra Berlin. Presstalesmannen gjorde då ett misstag och menade att det med omedelbar verkan var möjligt att resa mellan västra och östra Berlin. Snart fick förvirrade gränssoldater se hur tusentals människor strömmade till gränsstationerna. Då gränssoldaterna inte kunde få klara besked om hur de skulle göra så valde de att till slut öppna gränserna. Muren hade i praktiken öppnats och skulle snart rivas ned.

Min far var 19 år när Berlinmuren uppfördes och jobbade då på flygflottiljen F13 i Norrköping. Han minns hur det blev höjd beredskap med anledning av osäkerhet om det politiska läget på kontinenten. Det fanns inledningsvis en oro att det skulle bli oroligt mellan NATO och Warszawapakten. Men det har framkommit att dåvarande amerikanske presidenten kände att spänningen mellan USA och Sovjetunionen tillfälligt lugnades ned då Berlinmuren innebar att Warszawapakten inte verkade ha planer på invasion av västra Berlin. ”The wall is hell a lot better than a war” ska Kennedy ha sagt när han fick höra om byggandet av muren. Ett år senare skulle världen stå på randen till tredje världskriget genom Kubakrisen.