Som alltid när vi får möjlighet att använda nya tekniska uppfinningar, program m.m. så blir det ångest och en massa huvudbry istället för att se möjligheterna och anpassa t ex arbetsplats efter nya förhållanden. Det innebär att den enklaste åtgärden ofta blir att förbjuda något för att då slipper man ta itu med ”problemet”. Nu senast är det ju en väldig diskussion om sociala medier, typ Facebook och Twitter.

Den anledning, som jag personligen finner som mest löjeväckande, som ofta nämns är att Facebook inte ska användas på sin arbetsplats där det endast ska arbetas och inget annat. På en arbetsplats är det ju mycket sociala samtal under fikapaus, lunchrast, smådiskussioner m.m. Jag vet själv från mitt arbete att bara ett eller två telefonsamtal kan ta en halv timme ibland. Jag hinner väldigt mycket annat på den halvtimmen om jag inte skulle få det samtalet. Det viktiga är att låta en stor frihet råda på arbetsplatser. De allra flesta människor vill självklart göra ett bra jobb och då är det också viktigt med småraster. En arbetsplats med ett gott ledarskap som förstår vikten av medarbetare som trivs på sin arbetsplats fungerar säkert betydligt bättre än en arbetsplats där man upplever misstänksamhet, övervakning m.m.

Medarbetare på ett företag som använder Facebook eller twittrar upplevs nu också som en säkerhetsrisk alternativt som lata personer som undviker sitt arbete. Båda synsätten är självklart i de allra flesta fall överdriven och ofta rentav felaktig. Säkerhetsrisken utgörs av bl a risken för virusangrepp. Visst finns risken där, men viktigast är ju ändå att ha virusprogram som är kontinuerligt uppdaterade samt att ha riktlinjer om vad man ska tänka på innan man öppnar ett e-postmeddelande eller laddar ned ett program. Svårare än så behöver det knappast vara.

Jag utesluter självklart inte att det kan finnas arbetsplatser där det är extra viktigt med skärpta rutiner, men ha då ordentliga och tydliga riktlinjer som alla medarbetare är med och formar tillsammans. Ofta får jag känslan av att det är dataansvariga som egentligen saknar rätt kompetens och hellre förbjuder sådant man inte förstår eller inte orkar arbeta med så som att kontinuerligt förkovra sig i den tekniska utveckling som sker, vare sig vi vill eller inte.