Nu är det 1 september och hösten närmar sig allt mer. De senaste åren har dock sommaren fortsatt en bra bit in i september så det gäller att ta vara på de sista veckorna nu innan hösten helt tar över.

Denna dag, 1 september, är en speciell dag för mig. Min mor, som avled 3 april 2010, skulle idag ha fyllt 62 år. Jag brukar ibland fundera över hur märkligt livet är. En del människor kan vara förskonade från sjukdomar och må relativt bra t o m i en ålder av 100 år, andra kan redan som barn få kämpa mot svår livshotande sjukdom som exempelvis cancer. Även om vi så skulle vara förskonade från sjukdom så kan livet hänga på en skör tråd om vi utsätts för våld eller råkar ut för svår olycka.

Det är viktigt att tänka på att försöka leva livet så fullt som möjligt – att försöka ta vara på varje dag. Det är inte alltid enkelt, men likväl viktigt att försöka tänka på – varje dag.

Jag är uppenbarligen svag för snygga anteckningsböcker
Paperblanks böcker är verkligen snygga.

Jag tänkte att det började bli dags att börja blogga igen. Det är bra att skriva om sina funderingar, åsikter, erfarenheter m.m. Nu kör jag så det ryker.

På min födelsedag, 9 januari, tog jag tåget till Uppsala. Nytt jobb väntade, som politisk sekreterare på 100% för Miljöpartiet i Uppsala. Som så många andra så blev jag engagerad i jakten på bostad. Uppsala är utan tvekan en av de kommuner som det är mycket svårt att få bostad. Som ny i allmännyttans bostadskö är det i princip omöjligt att få en bostad.

Länge såg det ut som att det skulle bli en lägenhet i Örbyhus, en ort i Tierps kommun. Lägenheten ligger nära tågstationen och pendlingen till/från Uppsala endast 26 minuter. Helt klart rimligt pendingsavstånd. Som av en händelse strulade det till sig med visning av den lägenheten. Först var det hyresvärden som strulade och började visa lägenheten för andra intressenter, trots att jag var den andra sökande på lägenheten. Sedan när så turen kom till mig så började nuvarande hyresgästen att strula. Dagarna gick och hyresvärden kunde inte få tag i hyresgästen. Lagom när det började närma sig deadline för att jag skulle bli tvungen att säga ja/nej till lägenheten utan att ha sett den så fick jag veta att jag fått en annan lägenhet, i Uppsala (!).

Tack vare att jag sommaren 2008 anmält mig till Stockholms stads bostadsförmedling så lyckades jag hamna på en bra plats i kön för en lägenhet i Sävja. Med stadsbuss 5 utanför dörren och med 13-15 min restid in mot city känns det kanon.

Det känns skönt att 2011 börjat så bra som det har gjort. Intressant arbete med spännande arbetsuppgifter, riktigt bra chef (kommunalrådet Maria Gardfjell) och fullmäktigegrupp samt många andra bra personer (ingen nämnd ingen glömd). Hoppas 2011 får fortsätta lika bra. 2010 var det tuffaste året i mitt liv och det skulle kännas bra om 2011 blev det positiva året.

Cap&Design tipsar i en artikel om japanska affischer från 1970-talet som finns att beskåda på Pink Tentacles webbplats. Helt underbara affischer. Affischerna satt uppe på väggarna i Tokyos tunnelbana med en rad olika varningar till resenärerna.

Jag ska köpa en netbook men har ovanligt svårt att välja. Jag tänkte att jag kunde fråga här och förhoppningsvis få svar från bloggbesökare om vilken netbook som jag bör välja.

Just nu är det dessa netbooks som jag funderar kring:

Asus 1015PED

Asus 1016P

Asus 1018P

MCI U160DX

Samsung N220 Plus

Självklart är jag även intresserad av datorer med skärmstorlek över ”10 också, men batteritiden ska vara minst 10 timmar.

Jag gillar att Asus-datorerna har usb 3.0.

Sidan kommer att uppdateras med mer information om respektive dator.

Jag har inspirerats av Anders Wallner, grön kandidat till kommunfullmäktige i Stockholms stad, att avge vallöften. Även Maria Gardfjell, kommunalråd i Uppsala, har inspirerats.

Förutom att jag hårt ska driva frågor inom de tre ämnesområdena djurrätt, företagande och IT & integritet, så kommer jag också arbeta för detta:

Jag ska kommentera politiska händelser med egna konstruktiva förslag – inte leta syndabockar och klaga. Jag ska också försöka formulera förslagen så att de i realiteten kan få bred uppslutning.

Jag ska aldrig medvetet misstolka mina politiska motståndare – utan istället argumentera mot den bästa tolkningen av det de säger. Jag ska inte heller gå på myten att vissa politiker skulle vara engagerade för att förstöra för människor utan respektera deras engagemang, även när vi tycker olika.

Jag ska inte provocera för provocerandets skull. Sakfrågor står i centrum, inte chansen att synas om man snurrar allt ett varv extra provokationen.

Slutligen… jag kommer som riksdagsledamot självklart inte att rösta för datalagringsdirektivet.

Det känns overkligt att det gått tre månader. Tänker på dig varje dag.

Tycker mig känna din närvaro på olika sätt. Övertygad om att vi ses igen.

Precis som du tänker jag kämpa för djurens väl – ett äkta engagemang för en uppgift som vi båda känner starkt för.

Vi ses igen.

April har varit en riktigt tung månad för mig. På påskafton, lördagen den 3 april avled min mor i en ålder av 60 år.

Hon hade varit sjuk en längre tid i flera olika sjukdomar och hennes allmäntillstånd blev allt sämre. Jag upplevde att döden ändå kom plötsligt, trodde att hon ändå skulle få leva i flera år till, kanske skulle vi lyckas förbättra hennes hälsa på olika sätt. Hoppet fanns där hela tiden, ibland framsteg, men ibland motgångar. Flera gånger lyckades vi förbättra hennes hälsa – som när vi själva insåg att det var celiaki som var orsak till hennes mag/tarm-problem under många år vilket läkarna inte hade klarat ut (ett enkelt test visade att hon hade celiaki) och även då hon genomförde en amalgamsanering vilket också påverkade hälsan.

Jag har känt och känner fortfarande sorg över att hon skulle behöva dö i så relativt ung ålder. Jag känner en sorg över att hon skulle behöva ha flera allvarliga sjukdomar som allt mer tog på krafterna. Jag kan också känna en bitterhet mot människor som ville henne illa. Men varken sorg eller bitterhet får ta överhanden.

Jag finner glädje över att i 33 år fått förmånen och lyckan att ha haft (och fortfarande ha) en underbar och kärleksfull mor och ha en bra relation med mina föräldrar. Det är inte alla som får uppleva det. Det var inte självklart att jag heller skulle få uppleva det. Redan när jag föddes fick min mamma en mycket allvarlig blodpropp och det kunde ha slutat riktigt illa. Mina föräldrar hade planer på åtminstone ytterligare ett barn – att jag skulle få en bror eller syster. Läkarna avrådde min mor att föda fler barn med anledning av faran för hennes liv.

Efter hennes död har jag försökt finna tröst i att hon inte längre behöver lida pga sjukdom. Hon behöver inte längre lida pga människor som ville göra henne illa. Hon behöver inte längre lida av att höra om grymheter mot barn och djur som gjorde henne extra mycket berörd. På andra sidan finns inget lidande. Både jag och min mor är/var troende, om än inte i strikt religiös mening. En tro på att vår själ fortsätter leva även om vi inte längre finns i vårt skal som vår kropp utgör.

Begravningsakten idag var mäktig med många känslor. Starka känslor av sorg och saknad blandades med en känsla av stolthet över min mor och uppskattning för en väl och värdigt genomförd begravningsakt som betyder mycket för mig och min far. Under begravningsakten var det bl a tre låtar som spelades: ‘In the Ghetto’ med Elvis Presley, ‘Nessun Dorma’ med Luciano Pavarotti och så ‘Tänd ett ljus’ med Triad. Den sistnämnda var en av mammas absoluta favoritlåtar. Då det finns ett jul- och nyårsbudskap i slutet så fick jag i ett ljudprogram klippa bort den delen. Budskapet i låten känns hoppfullt och riktigt: ”Det känns mörkt nu… men det blir ljusare igen.”

Vi ses mamma!