Christian Engström, ledamot för Piratpartiet i Europaparlamentet och Mikael Nilsson, riksdagskandidat för Piratpartiet skriver i Dagens Nyheter om datalagringsdirektivet.

Jag instämmer i skribenternas oro att datalagringsdirektivet är ett mycket stort kliv framåt för de som vill se en övervakningsstat och ett kliv bakåt i vår utveckling som borde gått framåt mot mer öppenhet, inte minst 20 år efter att en rad diktaturer i Europa föll samman, bl a då DDR som får anses ha varit mästare i grenen att övervaka sina medborgare.

Jag kan dessvärre instämma i kritiken om att inget parti tagit upp frågan i valdebatten. Det är svårt att konkurrera med maxtaxa, sänkta skatter m.m. och prata om en, för allt för många, invecklad och svårbegriplig fråga.

Vad det handlar om är en övervakning av våra telefonsamtal, mobilsamtal, SMS, MMS, e-postmeddelanden, internetuppkoppling och mobilpositioner. Det handlar alltså om rätten till ett privatliv.

Piratpartisterna avslutar med ”Sverige behöver politiker som står upp för vår rätt till privatliv, och som begriper varför de gör det.”

Jag kandiderar till Sveriges Riksdag och jag kan garantera att jag som riksdagsledamot aldrig kommer rösta för en implementering av datalagringsdirektivet. Det skulle strida mot allt som jag kämpar och tror på – ett öppet samhälle som månar om medborgarna och inte ta till sig den övervakningsmentalitet som borde ha gått i graven tillsammans med DDR för ca 20 år sedan.

Media: DN, DN2

Informationstekniken kan användas på felaktigt sätt med stora risker för individens integritet, vilket vi inte minst genom FRA och IPRED nu upplever – beslut fattade av politiker med bristande kunskaper. Även Datalagringsdirektivet lurar bakom hörnet. Det är typexempel på när ett land som utger sig för att vara en demokrati i själva verket fattar beslut som på sikt skulle kunna leda vägen i totalt motsatt riktning. Wikileaks är ett utmärkt exempel på raka motsatsen. Ett kraftfullt motdrag där politiska beslut synliggörs på ett nytt sätt. Informationstekniken ger oss numera otroliga möjligheter att offentliggöra läckt material. Det stärker demokratin, inte minst genom ökad insikt hos politiker att det, på sikt, är omöjligt att hemlighålla information och att det i en demokrati är självklart med en transparent och öppen beslutsprocess.

Wikileaks publicerade i juli cirka 70000 av USA:s militärs hemliga dokument. Ur dem framgår bl a identiteten på ett flertal afghaner som har stött de internationella trupperna. Det är självklart viktigt att individers namn inte nämns i de fall då det är uppenbart att de kan riskera livet. Organisationen Reportrar utan gränser kallar i ett öppet brev Wikileaks beslut att publicera breven ”otroligt ansvarslöst”. Precis som Reportrar utan gränser hoppas och tror jag att Wikileaks också finner det lämpligt att mer noggrant gå igenom materialet innan offentliggörande.

Det skulle vara allvarligt om Wikileaks skulle få en mycket stor opinion mot sig världen runt då syftet med Wikileaks är logiskt och sunt – att synliggöra beslutsprocessen och innebörden av tagna beslut.

Utan att veta, men ändå dryfta mina funderingar, så tror jag att det finns otroligt mycket information som väntar på att offentliggöras. Mycket av hemligstämplade dokument skulle säkert få oss förfärade och ge oss en ny bild av politiker och länder världen över.

Anna Troberg, Piratpartiet, skriver mycket bra i en debattartikel i dagens Aftonbladet. Hon skriver bl a om det faktum att Wikileaks har sitt material bl a på svenska servrar: ”Wikileaks verksamhet strider inte mot svensk lag. Det betyder att vi som nation har ett ansvar att skydda sajten och dess verksamhet. Att vi har detta ansvar är dock ingen garanti för att så kommer att ske. De senaste åren har den politiska viljan att stå upp för och skydda människor och rättigheter lyst med sin frånvaro.”

Tuffa ord, men tyvärr korrekt beskrivet.

Se även: Expressen, SvD